När jag gick på mellanstadiet,
råkade jag i en häftig diskussion med en pojke i min klass.
Jag har glömt vad det hela rörde sig om,
men jag har aldrig glömt läxan jag lärde den dagen.
Jag var övertygad om att jag hade rätt och att han hade fel,
och han var lika övertygad om att han hade rätt
och att jag hade fel.
Vår lärare bestämde sig då för att lära oss en väldigt viktig läa.
Hon tog fram oss och
placerade oss framför klassen på varsin sida om katedern.
Mitt på katedern fanns
ett stort runt föremål.
Jag kunde tydligt se att det var svart.
Hon frågade pojken vilken färg föremålet hade. "Vit" svarade han.
Jag kunde inte tro mina öron, han sa att föremålet var vitt,
det var ju svart!
Det blev ytterligare en diskussion mellan min klasskamrat och mig,
denna gång om föremålets färg.
Läraren bad oss byta plats med varandra och nu frågade hon mig vilken färg föremålet hade. Jag var tvungen att svara "vit".
Det var ett föremål med två olikfärgade sidor,
så vi hade rätt båda två!
Den dagen lärde jag mig en mycket viktig läa;
du måste stå i den
andre personens skor och se med den andre personens ögon
för att verkligen
förstå dennes sätt att resonera.
- CANFIELD, HANSEN och DUNLAP -
Ur Chicken soup for the kid´s soul
