Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg.

Hans pappa gav honom en näve med spik och sa till honom att varje gång du blir arg
ska du gå bakom huset och slå in en spik i staketet.

Första dagen slog pojken in 37 spikar.
Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin ilska och antalet islagna spikar minskade hela tiden.
Han märkte att det blev allt lättare att kontrollera sin ilska.

Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång.

Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom då att han skulle dra ut en spik ur staketet
varje dag då han inte blev arg.

Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa
att det inte fanns en enda spik kvar i staketet.

Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet. Där sa han till honom;

"Det var bra gjort min son, men titta på alla dessa hål.

Det här staketet blir aldrig vad det en gång varit.

När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr kvar efter sig.
Som om du skulle sticka en kniv i en annan människa och dra ut den igen.

 Det spelar ingen roll hur många gånger du ber om förlåtelse,

skadan är redan skedd.

En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.

Vänner är sällsynta ädelstenar.

 Dom gör dig glad och stöder dig i allt.

 Dom lyssnar till dig då du har bekymmer,
berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för dig".

- FÖRFATTARE OKÄND -

© Till Eftertanke 2003-2011
Alla rättigheter förbehålls. Ansvarig utgivare: Eva Bergenhem