|

|
Önskejulklapp
Någonting
väl inpackat
i omtanke och medkänsla,
stoppat i en kärlekslåda,
invirat i humor och glädje,
dekorerat med innerlighet och
värme,
överlämnat av givare själv.
Vad skulle man mera kunna önska?
Birgitta, december -05
|

Pengar
För pengar kan man få allt, sägs det.
Man kan köpa sig mat, men inte aptit.
Medicin, men inte hälsa.
Mjuka sängar, men inte sömn.
Lärdom, men inte vett.
Prakt, men inte skönhet.
Underhållning, men inte glädje.
Vänner, men inte vänskap.
Tjänare, men inte trohet.
Framgång, men inte respekt.
Lugna dagar, men inte frid.
Det yttre av alla ting kan man få,
men inte den inre kärnan.
Cecilia, oktober -05

Ingenting
Vad tänker du på?
Ingenting!
För att veta det
måste man ha tänkt
någonting.
Ingenting
är viktigt!
Ingenting
är det man vill behålla
för sig själv.
Var rädd om
ingenting!
Birgitta Jacobsson, augusti 2005

Du
SKALL TRO ATT DU ÄR NÅGOT
Du skall tro att du är lika god som alla andra
och alla andra lika goda som du
Du skall tro att du är lika klok som andra,
ibland klokare.
Du skall veta att du är lika bra som alla andra.
Om du vet att du gör ditt bästa kan du uppskatta dem som är bättre.
Ibland vet du mer än ändra
Du är inte förmer än andra, men du är enastående
som alla andra.
Du duger till mycket.
Skratta åt dig själv och din värld, det gör dig
frii.
Du skall tro att många bryr sig om dig.
Du skall tro att du kan lära andra en hel del och
lära av dem.
Varför ?? För att du är någon, en som behövs
Annika, 14 april

En dag när jag var ny på high
School såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan.
Hans
namn var Kyle.
Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle
någon bära hem alla sina böcker på en fredag? Han måste vara knäpp".
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med
mina vänner i morgon eftermiddag)
så jag ryckte på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt
på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade
i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans
ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.
När jag gav honom glasögonen sa jag: "De där killarna är töntar, de skulle
ha en omgång".
Han tittade på mig och sa: "Tack så mycket".
Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet.
Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det
visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade
sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Jag hade
aldrig umgåtts med någon från en privatskola förut.
Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig
vara en riktigt reko kille.
Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja.
Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer
tyckte jag om honom
och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.
Jag stoppade honom och sa: "Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du
ska bära den högen varenda dag".
Han bara skrattade och gav mig halva högen.
Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.
När vi
skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle
inte bli något problem.
Han skulle bli läkare och jag skulle till
handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium.
Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag
retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste
förbereda talet på examensdagen.
Jag var glad att det inte var jag som
skulle stå där uppe och hålla tal.
På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille
som verkligen hade hittat sig själv under high school-tiden. Han hade mognat
i kroppen och klädde verkligen i glasögon.
Han träffade fler tjejer än jag
och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var
avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för
talet han skulle hålla.
Så jag klappade till honom på ryggen och sa:
"Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!"
Han tittade på mig med det
där riktigt tacksamma uttrycket och log. "Tack", sa han.
När han började, harklade han sig först och började sen prata. "Examen är
ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga
åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest
av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta
att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta
en historia."
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första
dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på
veckoslutet.
Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma
skulle slippa göra det senare och bar på alla sina grejor på väg hem.
Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende.
"Som tur var, räddades
jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara".
Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre
pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och
pappa titta på mig och le samma tacksamma leende.
Inte förrän då hade jag
förstått djupet av innebörden i det leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en
människas liv.
Till det bättre eller till det sämre.
"Vänner är änglar som ställer oss upp på fötterna när våra vingar har
problem med att komma ihåg
hur man ska flyga".
Det finns ingen början och inget slut.
Igår är historia.
I morgon är en gåta.
Idag är en gåva.
Annika, 14 april 2005

I DAG!
KANSKE JAG EN GÅNG SKALL TYCKA - DRABBAD AV HÅRDA SLAG
ATT EN DAG AV SKATTBAR LYCKA VAR DENNA DAG - JUST IDAG.
MEN JAG KAN INGEN GLÄDJE KÄNNA, OCH LIVET HAR INGET BEHAG
EN GRÅDISIG DAG SOM DENNA TRISTA DAG - JUST IDAG.
MEN KANSKE I NÄTTER AV VAKA, SJUK OCH OERHÖRT SVAG,
JAG EN GÅNG SKALL LÄNGTA TILLBAKA TILL DENNA DAG, - JUST IDAG.
OCH DÅ SKALL JAG KANSKE KÄNNA, FYLLD AV ÅNGER,
ATT JAG VÄRDESATTE EJ DENNA LYCKANS DAG - JUST IDAG.
DÄRFÖR JAG NÖJD VILL VARA OCH HA MED MIN LOTT FÖRDRAG.
GUDS OMSORG FÅR JAG ERFARA EJ BLOTT I DAG - VARJE DAG!
Stephen Edlund,
oktober 2004
Dikten är skriven av Inez Franzén-Rännar

Jag påminner
nog mer om en gammal luftballong......
Ni vet en
riktigt sliten en,
den är lagad lite här och
där med lappar och det pyser ut lite luft.
Men den funkar.
Jag flyger
omkring nånstans
bland molnen och pyser och läcker,
har ingen aning om var jag ska ta vägen
för nån karta finns det inte där jag är,
så jag bara njuter av färden!
Visst dyker
det upp lite fåglar här och där
som skriker åt mej om åt vilket håll jag ska,
men jag hör dom inte.
Dom försöker
göra fler hål på ballongen med sina näbbar
så att jag ska sjunka men jag blåser bara i mer luft och håller mej kvar.
Det enda som
kan få mig ner igen det är om nån skjuter ner mig.
Så SNÄLLA, SNÄLLA skjut inte ner mig än
jag vill vara kvar här ett tag.
Anna, augusti 2004

Jag ska sluta älska dej
när en stum man säger till en döv kille
att en blind person såg
en förlamad kvinna
gå på havet
IngaLill Grönlund, juni 2004

Tillsammans kan vi nå
stjärnorna!!!!!
Mia Pettersson, mars 2004

Rum
med utsikt är ju fint
men allra helst är det
ett rum med insikt
man skulle behöva
Miriam Allert-Bergman, april 2004

Hitta roten till det goda
och ge det näring
Mia
Allert-Bergman, april 2004

Ogräs plockade
av ett barns hand
förvandlas till
de vackraste buketter
Mia Allert-Bergman, april 2004

Livslusten
är en resa
utan kompass
i väglöst land
Ett äventyr!
Mia A-B, april
2004

Livslusten -
- tunn som en spindeltråd
men lika stark
Mamma Mu, april
2004

För att nå nya kontinenter
måste man våga lämna
stranden ur sikte
Miriam, april
2004

Det viktigast med drömmar
är inte att uppfylla dem
utan att hålla dem vid liv
Mia A-B, april
2004

© Till Eftertanke
2003-2007
Alla rättigheter förbehålls. Ansvarig utgivare:
Eva
Bergenhem
|