 |
Två vänner gick tillsammans genom
öknen. Vid ett tillfälle uppstod ett gräl mellan dem varvid en av dem slog
till den andre i ansiktet. Den som blev slagen blev ledsen över detta och
utan att säga någonting skrev han i sanden:
"I DAG SLOG MIN BÄSTA VÄN MIG I ANSIKTET."
Dom fortsatte vandra till som kom fram till en oas, där de bestämde sig för
att bada. Den som blev slagen i ansiktet fastnade i gyttjan på bottnen och
var nära att drunkna när hans vän räddade honom. Efter det att han
återhämtat sig ingraverade han på en sten texten:
"I DAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN LIVET PÅ MIG."
Vännen som hade slagit och räddat livet på kamraten frågade honom:
Efter det att jag slagit dig skrev du i sanden och nu skriver du på en sten,
varför?"
Vännen svarade: "När någon gör oss illa borde vi skriva det i sanden där
förlåtelsens vindar kan sudda bort det, men när någon gör något gott för
oss, måste vi ingravera det i sten där ingen vind någonsin kan sudda bort
det."
Vad är sensmoralen av detta?
Lär dig att
skriva ned i sand det som sårar dig
och att ingravera din lycka i sten.
- FÖRFATTARE OKÄND -