”Hur mycket älskar du mig?”
frågade den lille pojken sin mamma medan hon stoppade om honom i sängen.

Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll men han lät henne aldrig vinna.

”Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka”
var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek

Men den här kvällen var hon utmattad,
Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonen
då hon tröstade honom efter en mardröm
Utmattad efter att ha lagat frukost, lunch och middag och efter att ha städat undan alla hans leksaker som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter
Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid så att hon ens hann duscha

Hon tittade in i sin sons ögon,
samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa
Hon strök bort håret från hans panna så att hon kunde andas in skönheten
hos denna magiska skapelse

Och medan hon tittade på honom på ett sätt som bara mödrar kan log hon och sa:
”Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn

Om du blev påkörd av en bil och fastklämd 
så skulle jag finna styrkan att lyfta undan den för dig,

Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben
så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig

Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag ge dig min enda måltid”

När du vandrar omkring i världen vandrar mitt hjärta med dig 
Vad du känner, känner jag
Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand
Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd
Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon”

Den lille pojkens ögon blev vidöppna
och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne.

- VIVIAN GLYCK -

© Till Eftertanke 2003-2011
Alla rättigheter förbehålls. Ansvarig utgivare: Eva Bergenhem