|


Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och almar och lönn
de fälla nu bladen till marken:

"Så
fall, våra blad, fall mjukt och lätt!
Vi väva ett täcke så varmt och så tätt,
vi väva ett täcke åt marken.

Se vintern är nära, och vädret
är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väva ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.

Sov gott, alla blombarn, sov
gott, sov sött,
Vi väva ett täcke i gyllene rött,
vi väva ett täcke åt marken.

© Till
Eftertanke 2003-2011
Alla rättigheter förbehålls. Ansvarig utgivare: Eva
Bergenhem
|