Det var en  gång en kung som erbjöd en belöning till den konstnär som kunde måla den bästa bilden om stillhet.
Många konstnärer deltog i denna tävling.
Kungen tittade på alla tavlorna, men det var bara två som han verkligen tyckte om och valet stod mellan dom.

En bild föreställde en lugn sjö blank som en spegel som de omgivande höga bergen speglade sig i.
Himlen var klarblå sånär som på några fluffiga vita moln.
Alla som såg denna bild tyckte att det var en perfekt bild av stillhet och frid.

Den andra tavlan hade också berg, men dom var ojämna och kala.
Från en himmel i uppror blixtrade det och regnade kraftigt.
Utmed en sida på berget rann ett skummande vattenfall. Den här tavlan såg verkligen inte fridfull ut.
Men när kungen tittade noga, såg han bakom vattenfallet en liten buske som växte i en skreva i berget
och där hade en fågelmamma byggt sitt bo.
Där, mitt i den våldsamma forsen satt fågelmamman i sitt bo . . . en bild av fullständig stillhet.

Vilken tavla tror du vann?

Kungen valde den sistnämnda tavlan.
Vet du varför?
 ”Därför att”, förklarade kungen, ”stillhet innebär inte att vara på en plats där det inte finns oväsen,
besvärligheter eller hårt arbete.
Stillhet innebär i stället att befinna sig mitt i detta men ändå vara lugn i sitt inre.
Det är det som är innebörden av stillhet”.

 

 

- FÖRFATTARE OKÄND -

 

 

 

*   hem    *   tänkvärt    *    feltänkt    *    bra sagt    *    tro´t om du vill    *    smågodis   *   fascinerande fakta    *    ordförrådet    *    livsinstruktioner   *
*   om oss    *    länkar    *    vår nättidning    *   vår gästbok    *     mejla oss   *


 
© Till Eftertanke 2003-2011
Alla rättigheter förbehålls. Ansvarig utgivare: Eva Bergenhem