En mors kärlek

”Hur mycket älskar du mig?”
frågade den lille pojken sin mamma medan hon stoppade om honom i sängen.

Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll men han lät henne aldrig vinna.

”Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka”
var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek

Men den här kvällen var hon utmattad,
Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonen
då hon tröstade honom efter en mardröm
Utmattad efter att ha lagat frukost, lunch och middag och efter att ha städat undan
alla hans leksaker som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter
Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid
så att hon ens hann duscha

Hon tittade in i sin sons ögon,
samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa
Hon strök bort håret från hans panna så att hon kunde andas in skönheten
hos denna magiska skapelse

Och medan hon tittade på honom på ett sätt som bara mödrar kan log hon och sa:
”Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn

Om du blev påkörd av en bil och fastklämd 
så skulle jag finna styrkan att lyfta undan den för dig,
 

Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben
så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig

Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag ge dig min enda måltid”

När du vandrar omkring i världen vandrar mitt hjärta med dig 
Vad du känner, känner jag
Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand
Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd
Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon”

Den lille pojkens ögon blev vidöppna
och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne.

- VIVIAN GLYCK -

Här kan du se originalet till denna tänkvärdhet, som är en underbart vacker video. På med ljudet och njut.     Klicka här

Kära gamla barnvisa

Imse vimse spindel jobbar och står i
han väver sig ett eget flugfångeri,

. . . medan blåklockan ute i backarna står
ivrigt väntande på nakna små barnatår

Så kom Lillan till världen just som göken gol
då Tussilago börjat måla sin fina gula kjol

Du har väl inte missat rara fru Kantarell -
När hon ropar på barnen med röst så gäll?

Och Lasse liten trotsar världen som är så stor, så stor
. . . medan Olle plockar blåbär och bär hem till sin mor

Har sockerbagaren gett för mycket åt den lilla barnamagen?
. . . då blir den säkert botad hos Per i Hagen

Och flitig är lilla pigan, som städar fint åt kungen
Men snusar sött på kvisten gör duniga videungen

Fast själva får vi gå över daggstänkta berg fram och åter
. . . medan lille Lassa sitter i vassen och gråter
 

- MARIANNE WIKBLAD -